På en samtalsgudstjänst för några veckor sedan pratade vår grupp om att vi är kallade att älska människor först, innan de visar kärlek till oss, på samma sätt som Gud har älskat oss före allt annat. Det tycks vara en självklarhet och något vi har lärt i kyrkan som barnsben. Men när det kommer till kritan är det inte alltid så lätt att visa kärlek när man inte ser någon öppning, när relationen verkar stängd. Jag märker själv att jag gärna vill att den andra ska ta första steget och sen kan jag ösa på om jag märker mottaglighet. Men i vår värld behövs det fler människor som vill vara vänner, än människor som vill ha vänner. Såg i mitt flöde en bild på en skylt någon hade satt upp och på den stod det (fritt översatt): ”Jag älskar dig! Hur kan du älska mig när du inte känner mig kanske du frågar dig själv? Men jag tänkte, eftersom folk kan hata utan anledning, så kan jag älska på samma sätt.” Låt oss gå ut denna sommar och älska av hela hjärtat, visa kärlek till stora och små, unga och gamla! Älska för att vi är ÄLSKADE! /Johanna