Igår morse vinkades ett gäng trötta ungdomar hejdå av föräldrar och anhöriga. De var långa, korta, mörkhåriga, ljushåriga och så någon med inget hår alls. Totalt olika människor klev på bussen för att åka till ett gemensamt mål. Under denna resa kommer de upptäcka att de inte bara är olika på utsidan, utan att de kommer från olika hemkulturer, att de har olika åsikter, att några är trygga medan andra känner sig lite oroliga, att de skrattar åt olika saker och att de inte har samma livsåskådning. Hur de kommer att förhålla sig till varandras olikheter kommer vi att få höra mot slutet av veckan när de ännu tröttare ramlar av bussen. Vi som stannat hemma får på söndag lyfta fram två bröder, Petrus och Andreas. För att ta rygg på dem när det gäller att handskas med våra olikheter. Hur kan vi bejaka diversiteten? Hur jobbar vi emot konformitet? Hur älskar vi någon som vi inte har anknytningspunkter till? Det och mycket mer hoppas jag att vi kan ta reda på under söndagens predikan.

/Johanna