När jag besökte Getsemane (den plats man i alla fall tror var trädgården) för snart åtta år sedan var jag tvungen att gå undan från gruppen för att bara vara med Gud. Jag började helt plötsligt att tokgråta och kände sån nöd för min Mästare och vän, som hade svettats blod på den platsen för min skull. Aldrig ville jag synda mer, aldrig ville jag igen bidra till Hans plåga det kommande dygnet. Det var hemskt och samtidigt så starkt! Jag har misslyckats med mina föresatser som ni förstår. 

Jesus död var nödvändig för att vi skulle få förlåtelse för våra tillkortakommanden och för att vi ska kunna leva nära Gud. Vi kommer alltid att göra misstag, att leva själviska liv, men mitt i det kan vi välja att leva i förlåtelsen och att leva så nära Gud det bara går. Ställ dig frågan: ”Hur kan jag leva närmare Gud idag, än vad jag gjorde igår?”                  /Johanna